Residensstipendiat i Göteborg, juni – juli 2021 (online-residens). I samarbete med GIBCA

Syeda Ayesha Hameed. Född i Edmonton, Kanada. Bor och verkar i London, Storbritannien.

Under min ateljévistelse kommer jag att inrikta mig på produktionen av Trading Winds, en flerkanalig ljudinstallation och en serie tygvepor. Verket refererar till de parallella stadsplaner med kanalsystem som togs fram för Göteborg och Batavia (dagens Jakarta) och orkanen som 1852 drabbade Saint-Barthélemy, Sveriges enda slavkoloni i Karibien. Trading Winds anspelar på de vindar som blåser genom dessa två städer och den karibiska ön, och deras relation till kolonialism och slaveri.

Photograph courtesy K MacBride.

I sing of the sea I am mermaid of the trees 2021 commissioned by the Liverpool Biennale with support from the Canada Council for the Arts.

Textilveporna refererar till den koloniala handelshistorien med både Saint-Barthélemy och Batavia/Jakarta. Handeln i Jakarta omfattade bland annat muskot, peppar, kryddnejlika, kanel, kaffe, te, kakao, tobak, gummi och socker. Kanalerna var inte lämpade för förutsättningarna i regionen: de slammade ständigt igen och behövde muddras, en ekologisk manifestation av det koloniala våldet som införandet av rutnätsplaneringen innebar. Saint-Barthélemy, en vulkanisk och torr ö, erbjöd inte förutsättningar för slaveriets plantage-system, så svenskarna gjorde ön till en frihandelszon för handel med slavar. Detta var en ännu brutalare kommodifiering av förslavade män och kvinnor. Veporna bär spår av den historien – från Jacques Gentes misslyckade försök att odla kakao under 1600-talet till den kommersiella saltproduktionen, illustrerad av mangroveträden som växte i de salta våtmarkerna runt ön och mildrade effekterna av strömmarna i det vindpinade hav som omgav ön, till Flamboyant-trädet, ursprungligen från Madagaskar men inplanterat i tropiska och subtropiska områden över hela världen, som representerar växtlighet som spridits via kolonialism, till fikuskaktusen, som sägs ha använts som taggigt staket som försvar mot rivaliserande europeiska kolonialstater, såsom Storbritannien.

Ayesha Hameed bor i London. Sedan 2014 har hennes projekt ”Svart Atlantis” i flera kapitel undersökt Svarta Atlanten och dess efterföljare i samtida illegal migration till sjöss, i havsnära miljöer, genom afrofuturistiska dansgolv och ljudsystem, och i yttre rymden. Genom videor, ljudessäer och performance-föreställningar undersöker hon hur man kan tänka med bilder, vatten, våld och historien som delar av ett levande arkiv och hur tidsresor kan utgöra en historisk metod.

Bland senare utställningar märks: Liverpoolbiennalen (2021); Göteborgs internationella samtidskonstbiennal (2019); Lubumbashibiennalen (2019); och Dakarbiennalen (2018). Hameed är medredaktör för Futures and Fictions (Repeater, 2017) och medförfattare till Visual Cultures as Time Travel (Sternberg/MIT, planerad 2021). Hon är för närvarande en av de programansvariga för doktorandutbildningen inom Visuell kultur vid Goldsmiths University of London.