Gå direkt till innehåll Gå direkt till menyn

Caroline Ricca Lee

Residensstipendiat i Stockholm, 3 mars–25 maj 2025

Caroline Ricca Lee är en konstnär och forskare född i São Paulo, Brasilien, vars arbete utforskar arkivering, historia, fiktion och minne av asiatiska berättelser genom dekoloniala, queera och feministiska epistemologier.

Foto: Wallace Domingues

Caroline Ricca Lee

Genom sitt arbete som sträcker sig över skulptur, installation, kritiskt skrivande, performance och video, engagerar Lee sig i icke-officiella minnen bevarade i alternativ dokumentation, såsom personliga berättelser, ärvda minnessaker, familjefoton och kroppsliga kartografier. Genom att undersöka både hemmet och kroppen som icke-officiella museer ifrågasätter Lees praktik hur icke-hegemoniska narrativ, vardagliga objekt och marginaliserade konstnärliga uttryck – såsom textilier och keramik – inramas inom konsthistorien. Genom att skapa objekt så återförkroppsliga Lee ett kollektivt minne genom spekulativ fiktion.

Under sin IASPIS-residens kommer Lee att utveckla The Body is a Relic/Flesh as a Relic, där hen vidareutvecklar en central fråga i sin forskning: Är ursprung ett slags fiktion? Projektet fokuserar på att återta en ursprunglig kropp och asiatisk feminism, och undersöker skönhet och förförelse som överlevnadsstrategier och platser för sårbarhet. På samma sätt så undersöker projektet hur koloniala narrativ inom konsthistorien reducerat och fetischiserat skildringar av asiatiska identiteter, särskilt de som är könade eller queera. Lee omformulerar dessa begrepp genom autonomi och motstånd, och ifrågasätter deras roll i makt, begär och agens.

Carolines arbete har ställts ut på ett flertal platser, bland annat på Tube Culture Hall, Milano (2024); Americas Society, New York (2024); SESC Pompéia, São Paulo (2023); och Museum of Contemporary Art, Goiânia (2022). Hon är också mottagare av Isola Sicilia Prize, Turin (2023), och Pro Helvetia South America, Schweiz (2025). Tidigare residens inkluderar Pivô Art and Research, São Paulo (2024), Fondazione Oelle, Sicilien (2023) och International Künstlerhaus Villa Waldberta, München (2016).