Som frilansande musiker styr Blagoj Lamnjov kosan dit musiken tar honom. Han började turnera med sin klarinett redan som 13-åring och har utbildat sig i både Sverige, USA och hemlandet Nordmakedonien. Sedan flera år håller han till på Malmö Opera, när han inte är ute och reser.

Vad har det gett dig att spela så mycket utomlands under dina unga år?

– Jag var del av en amatörgrupp med makedonska folkmusiker och dansare. Vi var ett gäng på 50 personer som åkte runt och spelade på folkmusikfestivaler runt om i Europa, ibland en turné, ibland upp till fem vändor per sommar. Där stod vi bakom scenen, med grupper från andra länder och delade kärleken till musiken och våra länders kulturer. Den känslan gav mig mycket.

Känslan av samhörighet?

– Vi var hundratals ungdomar som förts samman av kärleken till musik. På den här tiden talade knappt någon engelska, så enda sättet för oss att kommunicera var genom ögonen och musiken. Vi spelade och log mot varandra. Den glädjen och nyfikenheten  har jag burit med mig genom livet och kan sakna idag som vuxen. När jag är i Nordmakedonien om somrarna, frågar jag alltid grupper i min hemstad om jag får följa med om de ska ut och resa. Jag var i Serbien med en grupp nu för ett par månader sedan.

Vad säger folk i Nordmakedonien om ditt sätt att tolka makedonsk folkmusik ur klassiskt musikperspektiv?

– Klarinett anses inte vara ett coolt instrument. Men folk frågar om just min klarinett är annorlunda på något sätt, att jag ger instrumentet en ny dimension! Jag ser att många lyssnar på min soloskiva Nostalgic Love, men den klassiska musikscenen är inte särskilt stor. Det finns bara en symfoni, bara en kammarorkester. Jag spelar sällan där, även om jag är ett känt namn. Jag tror att några tycker att jag är förmer eftersom jag är väl bekant med den balkanska armbågsmentaliteten.

Varför blev det klarinett för dig?

– Min storebror spelade klarinett när jag växte upp och jag blev helt förälskad i instrumentet. Jag såg naturligtvis också upp till min bror och ville vara som honom. Som nioåring började jag på musikskola och de tyckte att jag skulle prova piano eller fiol så vi kunde spela ihop, men jag vägrade, det var bara klarinett som gällde. Min bror lärde mig allt han kunde om makedonsk folkmusik. Utan honom vet jag inte åt vilket håll jag hade gått i livet. Jag flyttade till Sverige för 18 år sedan på grund av honom också.

Du har studerat både här och vid flera skolor i USA, vad har du tagit med dig från det?

– Efter fyra år med Anders Åberg som lärare på Musikhögskolan i Malmö var jag väldigt petig med vem jag ville läsa vidare under. Anders betyder otroligt mycket för mig, han är min kung. Han lärde mig inte bara musik, han har gjort mig till en bättre person. Det sättet han behandlade mig på förändrade mig i grunden. Även det fina sätt som jag blivit emottagen i Sverige, jag älskar att bo här. Men det är bra att byta lärare. Jag läste i flera år med John Bruce Yeh som spelar i Chicagos symfoniorkester, med världens bästa instrumentalister. Hans gehör var otroligt. Han upptäckte skräp i mitt spel och höjde mitt lyssnande till en ny nivå.

På vilket sätt då?

– Han poängterade hur viktigt det är att verkligen ta in vad som händer, varje liten detalj, oavsett instrument. Jag gick på så många pianokonserter under min tid i Chicago och fick ut otroligt mycket av det. Han lärde mig också att ha kul på scenen. Han var så glad när han spelade, den enda som log i hela symfoniorkestern.

Hur mycket ler du på scenen?

– Ofta! Särskilt när jag spelar i Operaverkstans små produktioner som turnerar runt i Skåne. Vi är bara tre eller fyra musiker och är med på scenen i kostym och smink. Det är ett drömjobb. Jag älskar ögonkontakten med kollegerna och energierna som utbyts på scenen. Reaktionerna från publiken. Att spela i orkester är en annan värld. Man sitter under scenen. Jag tycker om att se vilka känslor jag framkallar. Men samtidigt går det inte att spela för publiken hela tiden. Jag försvinner iväg och spelar för mig själv, eller för någon gammal vän. Tills ett leende från en främling i publiken kan fånga min uppmärksamhet.

FAKTA

Namn: Blagoj Lamnjov
Ålder: 39 år
Yrke: Klarinettist
Ort: Malmö
Verk i urval: Nostalgic Love (2019)