Jonna-Li ”Noonie Bao” Parmenius är låtskrivaren som tog en obekväm omväg via scenen innan hon insåg att det är i studion hon ska sitta. Idag delar hon sin tid mellan Sverige och Los Angeles och snidar hitlåtar åt artister som Katy Perry, Charlie XCX och Zara Larsson. Och påminner om att de internationella stjärnorna behöver svenska låtskrivare, lika mycket som tvärtom.

Var befinner du dig just nu?

– Just nu är jag i Stockholm, men jag brukar bo ungefär åtta månader om året i Los Angeles. Jag började åka dit 2014. Först två veckor åt gången, sedan blev det en månad och allt längre perioder. Till slut kände jag att det är där jag behöver vara. Både inspirationsmässigt och jobbmässigt. Sedan pandemin har jag varit här och nu har jag precis fått en liten bebis. Jag kommer åka tillbaka i början av nästa år.

Hur funkade låtskrivarbranschen under pandemin?

– Man kan ju alltid skriva låtar, vilket är fantastiskt. Så under pandemin satt jag mycket ensam och skrev, precis som jag gjorde i början. Det var härligt att komma tillbaka till det. Något bra kom ur all skit. Jag testade att ha en zoomsession med en låtskrivare i London, men det gick inte något vidare. Hela grejen för mig är att vara i samma rum, att känna av varandra och skapa tillsammans.

Hur pass mycket skriver du för utländska artister jämfört med svenska?

– Ungefär 90/10, det är väldigt mycket internationellt arbete. Jag började skriva med Charlie XCX i London. Det var det första steget. Sedan frågade mitt förlag om jag ville åka över till Los Angeles. Jag hade svårt för staden först, det finns ju ingen stadskärna. Men jag upptäckte fort att det är en magisk plats för kreativitet, då folk samlas där från hela världen. Jag utvecklades otroligt fort.

Hur går det till när du får ett uppdrag?

– Det kommer förfrågningar till manager eller förlag. Antingen att jobba med en artist i rummet. Eller så vill andra låtskrivare eller producenter ses och skriva utan något särskilt mål. Det är lite kul, för man vet inte vart resultatet sedan hamnar. En av de första låtarna som blev stor var I could be the one med Avicii. Han skickade ett beat, jag sjöng på det och skickade tillbaka. Stay, som blev etta på radio i USA, skrev jag och mina låtskrivarpartners själva i studion och skickade runt. Flera artister ville ha den på en gång. Vi valde Zedd, en amerikansk dj, för vi tyckte han var skön. Varje låt har sin egen story.

Har du alltid velat skriva åt andra?

– Redan när jag gick i musikklass ute i Botkyrka i Stockholm satt jag hemma och skrev låtar åt klasskamrater. ”Den här låten passar dig, Emelie.” Jag har alltid varit fascinerad av den kreativa processen, att sitta i stunden och skriva, istället för att sjunga. 2012 tänkte jag att bli artist själv var det enda sättet att få ut låtarna, men det stod jag inte ut med. Jag har extrem scenskräck.

Hur kändes det att sluta vara soloartist?

– Det var så jävla skönt att få lämna det man stångades med. Jag hade så höga krav på mig själv hela tiden. Att skriva till andra är bara kul och lek. Man lär känna människor på ett helt unikt sätt. Att våga öppna sig för varandra i processen. I slutändan kan man ha en låt som betyder jättemycket för både mig och artisten. Det finns sådana minnen i alla låtar när jag lyssnar tillbaka. Det är som en dagbok tillsammans med andra människor. Det är en häftig grej.

Hur skiljer det sig att verka i Sverige och i andra delar av världen?

– I Los Angeles är det framför allt storleken på artisterna och allt som kommer med det. Men jag tycker om att jobba i Sverige för det finns inget egotänk i studion, man lyssnar på varandra. Det är något i den svenska mentaliteten. Det socialistiska, att alla ska få säga vad de känner och tycker. I USA handlar allt om att ta sig fram och hävda sitt sätt. Ibland måste man lägga egot åt sidan, göra det bästa för låten. Därför är svenskar framgångsrika där borta. Vi är samarbetsvilliga.

Hur blir en låt bra?

– Ju bättre man känner en person, desto större är chansen. När man direkt kan släppa garden och våga slänga ur sig grejer som kan vara dåliga. Våga vara sig själv. När man kan skratta åt att något blir riktigt jävla dåligt. När det går fort i processen och låten nästan skriver sig själv, då händer ofta något speciellt. Som I could be the one, Stay och även Never be the same med Camila Cabello. Vi gick på vår första instinkt och visste att det skulle bli magiskt. Ibland försöker man krångla till det för mycket.

Hur ofta har det känts så bra?

– Några få gånger hittills. Förhoppningsvis blir det jättemånga fler.

Vilka råd har du att ge andra låtskrivare som vill etablera sig utomlands?

– Åk till Los Angeles eller London och skriv med olika låtskrivare. Jag fick hjälp av mitt förlag och av min manager. Annars får man bara försöka höra av sig, sätta upp sessions. Att våga vara på och kasta sig ut. Jag var livrädd när jag var i Los Angeles första gången. Jag kom in i en studio, ”här är Noonie från Sverige” och de bara ”SHOW US WHAT YOU’VE GOT!”. Så skulle man in i sångbåset och improvisera på ett beat. Inuti var jag ett darrande asplöv.

Det låter som en prövning.

– Samtidigt är det väldigt inspirerande att befinna sig i den amerikanska ”the sky is the limit”-inställningen. Man måste komma ihåg att de behöver oss. Viktigt är också att inte fastna i att det måste låta exakt som allt annat. Våga stick ut och vara annorlunda. Idag är det så oklart vad som kommer slå att man vågar experimentera. Det är kul och ger helt nya möjligheter.

Vad sysslar du med just nu?

– Mitt senaste släpp var Jag vill bara va med dej med Håkan Hellström. Att jobba med honom var en tonårsdröm och jag hoppas att det blir mer av det. Han var så ödmjuk och kul, det var lätt som man vill att det ska vara. Jag får se vad som dyker upp när jag åker över i januari. Mitt mål att jobba lite mindre, i alla fall inte på helgerna.

Hur ser dina drömmar ut idag?

– Att fortsätta skriva låtar och ha kul. Det har alltid varit mitt fokus. Att få vara i studion, känslan av att, åh nu har vi låten och det är bara vi som har hört den. Den kicken kommer jag aldrig tröttna på. När jag är 80 år kommer jag sitta där och skriva melodier som gör att jag känner något.

FAKTA

Namn: Jonnali ”Noonie Bao” Parmenius
Ålder: 35 år
Yrke: Låtskrivare, artist och producent
Ort: Stockholm och Los Angeles
Verk i urval: Avicii I could be the one (2013), Charlie XCX Doing it (2014), Zedd Stay (2017), Camila Cabello Never be the same (2018).