Dirigenten Maria Eklund har stått på pulten framför de mest kända orkestrarna i världen, från Bolsjojteatern i Moskva till Berlinsinfoniettan, Nationaloperan i Beijing till Arena di Verona. Hon vill tänja på den klassiska musikens konservativa gränser och arbetar med att uppfostra publiken.

Har du något favoritland att verka i?

– Tysk publik är väldigt kunnig. De reagerar på väldigt små saker som händer i orkestern. Även musikerna är väldigt känsliga, jag behöver inte göra mycket för att de ska agera. När det blir som bäst så blir det en riktigt stark kontakt, ett positivt trauma. Jag har upplevt det med Mahler och Wagner och Tjajkovskij. Det kan bli djupt och brutalt. Med fem forte och en hel orkester, men också med små nyanser och fin klang!

Vad betyder den internationella publiken för ditt arbete?

– Dirigenten samarbetar med publiken och det finns många sätt att göra det på. Utbilda. Provocera. Samarbeta. Kanske imponera. Det beror på vad man vill åstadkomma. Klassisk musik är väldigt konservativ och jag tycker att det är viktigt att tänja på gränserna ibland. Det är en pågående process, man vill nå ner på ett djupare plan i kommunikationen. Man kan också uppfostra publiken, det är väldigt viktigt.

Varför då?

– Konstmusiken har sin historia i de fina salongerna, men musiken och innehållet är allmänmänskligt. Alla kan i princip förstå vad som menas. Men det går inte att komma ifrån att man behöver en viss utbildning eller erfarenhet för att uppskatta det som händer under en klassisk konsert. Vår uppgift är att sprida den kunskapen. Dels genom utbildning, dels genom att hela tiden försöka nå olika nya grupper. Just nu jobbar jag med utbildningsprogrammet El Sistema, som mycket handlar om att hitta och uppfostra en ny publik.

Hur pass mycket vill du provocera publiken?

– Inte alls, men det blir ofta så ändå genom en stark tolkning. Konstmusiken är konservativ på många plan, även om den öppnar sig mer och mer. Se till exempel på vad många operaregissörer gör, att de sätter en egen modernare prägel på det historiska arvet som folk är vana vid att se på ett visst sätt. I konsertsalen kan det också ske. Dirigentyrket har förändrats och föryngrats under de senaste åren och har blivit mångfaldigare.

Hur pass annorlunda är publiken från land till land?

– Publiken är väldigt global nu för tiden. I de länder där de stora tunga tonsättarna kommer ifrån är publiken mer nördig och kan mer, speciellt om sina egna tonsättare. Men de är inte mer kritiska, snarare mer förstående och kanske nyfikna.

Hur kommer det sig att du blev dirigent?

– Först sjöng jag, som barn i Sovjetunionen. Min farmor var pianist och lärde mig spela när jag var fyra år. Hon jobbade på konservatoriet i Moskva och hade ofta elever hemma, besök från Bolsjojteatern. Sedan provade jag att dirigera kör i de tidiga tonåren och jag blev tagen direkt.

Vad var det som hände?

– Kören, som bestod av mina kompisar, skulle framföra George Gershwins Porgy and Bess. Jag hade förberett mig väldigt noggrant, tänkt ut precis hur jag ville att allt skulle låta. Och jag minns så väl känslan när det blev exakt som jag hade tänkt! Rörelserna kom automatiskt, från mitt inre. Muskulaturen svarade.

Vad var det du fastnade för?

– Kommunikationen. Att jag kunde och kan nå andra människor. Samarbetet i den kontakten.

Du har verkat mycket utomlands, hur ser balansen ut mellan Sverige och världen?

– Pandemin drabbade vår scen väldigt hårt, så allt varit trögt sedan dess. Men innan dess arbetade jag ungefär 70 procent utomlands och 30 procent här hemma i Sverige.

Hur viktig är kontakten med kollegor ute i världen?

– Den är ovärderlig. Vi ses på master classes och olika workshops världen över. Vi pratar om helt vanliga konstnärliga grejer, som hur gör du den här femte takten i Beethovens femma? Hur slår du in takten? Eller hur man arbetar med olika orkestrar. Hur man tar sig fram på bästa sätt.

Vilka råd har du att ge dirigenter som vill etablera sig utomlands?

– Väldigt praktiska råd. Gör en plan, titta på marknaden, analysera, vilka möjligheter finns, vilka utbildningar? Många orkestrar har program för unga dirigenter. Sök inte bara till en orkester, sök till tio! Och fråga dig vad som ligger dig nära hjärtat som konstnär. Vilka dirigenter är mina förebilder? Vilken typ av repertoar drömmer jag om? Och glöm allt jag sagt och bara kör!

FAKTA

Namn: Maria Eklund
Ålder: 49 år
Yrke: Dirigent
Ort: Stockholm
Tre saker som sticker ut: Dirigerade på Bolsjoj och Arena di Verona, drev egna orkestern Stockholms solister.