Nils ”Nisj” Svennem-Lundberg är hiphopproducenten som prioriterar samhällsförändring före listettor. Istället för att satsa på en karriär utomlands väljer han att bygga artister som han vet kommer att påverka – både honom själv, publiken och samtiden. 

Du är en av de största hiphopproducenterna i Sverige. Hur ser din internationella verksamhet ut?

– Den existerar inte och det är intressant i sig. Det finns där som ett alternativ för alla producenter, att åka till USA och ta det steget. Jag var supernära, särskilt före pandemin. Jag hade lovat mig själv att fullfölja det, hade en plan utstakad. Men så snubblade jag över Jelassi och Mona Masrour. De var bara 17–18 år då. Jelassi kom till studion och definierade sig tydligt som konstnär, inte artist. Mona skrev på ett sätt jag aldrig sett någon annan göra. Två väldigt inspirerande personer att bygga med. Musik är mitt verktyg, men jag anstränger mig för att kontextualisera saker och göra konst av det.

Varför är det viktigt?

– Jag tror verkligen på konst som läkning. Som bidragande faktor i samhället. Jag vill verka för att introducera och främja konstnärlig konceptualitet inom svensk musik. Och att vara ett redskap för att ge marginaliserade grupper plats. Som producent är min uppgift att tillgängliggöra mig för folk som kan bidra till det. Som är villiga att hänge sig och pressa gränserna. Som Silvana Imam eller Erik Lundin. Eller Adam Tensta. Alla har rört om och betytt jättemycket för folk. Det betyder mer än att jaga listettor. De kommer på köpet.

Vad hade du tänkt göra om du kom iväg till USA?

– Producera och skriva låtar. Jag är väldigt nyfiken på den amerikanska musikbranschen, det finns en hel konstruktion runt producenten som jag undrar om jag skulle älska eller hata. Man romantiserar att jobba i USA fett mycket bara för det finns mer pengar att tjäna. Men man måste vara hårdhudad. Och jag tror inte nödvändigtvis att den konstnärliga upplevelsen där borta trumfar vad man kan uppnå på hemmaplan. Även om det finns mycket att problematisera kring hur det är att vara verksam som konstnär här också. Det är en välsignelse att ha hamnat i så pass givande projekt att Sverige aldrig har känts tillräckligt undermåligt.

Vad gillar du med att sitta i producentstolen?

– Psykologin i det. Att förstå någon och få någon att känna sig förstådd ända in i kärnan och göra musik av det mötet. Att belöna någon för att de visar sig själv. Man är som en skräddare som skapar en kostym som ska sitta riktigt bra. Sedan är jag också besatt av hantverket. Jag har en väldigt aktiv hörsel och tycker att det är fruktansvärt kul med ljud och hur ljud känns i kroppen.

Har du alltid haft det?

– Den är ständigt närvarande. Jag lyssnar hela tiden, testar ljud. Ljud förhöjer min verklighet något enormt. Jag kommer från Umeå, där nykterhet var det coolaste som fanns när jag växte upp. Så jag har aldrig behövt knarka för att uppnå en tripp. Min pappa säger att jag är född bäng. Jag kan ofta uppleva att om jag umgås med någon som rökt gräs till exempel, att de kommer hem till mig, haha.

Vad sysslar du med just nu?

­– Ett album med Jelassi. Ett album med Mona Masrour. Jag gör musik med L1NA, en helt fantastisk artist och textförfattare med ett fullkomligt unikt melodispråk.

Vad har du för råd till producenter som vill in i branschen?

– Man måste börja med att fråga sig, hur kul tycker jag att det här hantverket är? Var ärlig, för det finns inte tillräckligt mycket pengar för att det i sig ska vara ett skäl. Du måste tycka att det är riktigt kul att göra beats. Och du måste ha självkänsla nog att veta att du har god smak. En annan tänkvärd sak är att de flesta riktigt stora producenterna har bidragit till att breaka artister. Pharrell Williams tog fram Clipse. J Dilla breakade Slum Village och A Tribe Called Quest, bland andra. När jag började jobba med Adam, Silvana och Erik Lundin hade de inte breakat stort ännu. Så kolla i din närhet. Vem känner du som vill förändra något, som är snäll och vill göra något nytt? Vem har känsla och ambition? Slut upp med den personen och börja bygga något riktigt, riktigt fett.

FAKTA

Namn: Nils ”Nisj” Svennem-Lundberg
Ålder: 37 år
Yrke: Musikproducent
Ort: Stockholm
Verk i urval: Silvana Imam: Hon va (2016), Jelassi Port: 43 (2019), Erik Lundin: Helvetet i huvudstaden (2019), Mona Masrour: Mammas dotter (2021).