DUBBLA HJÄRTSLAG! Dubbelt lyrikboksläpp med Leif Holmstrand och Francisco Muñoz Soler
Dubbelt lyrikboksläpp på IASPIS: ”Antologi 1978–2023” av Francisco Muñoz Soler (Málaga) och ”community: dikter och lyrisk dramatik 1998–2024” av Leif Holmstrand (Malmö). Ett litet uppträdande av Leif Holmstrand.
”community: dikter och lyrisk dramatik 1998–2024” av Leif Holmstrand; förlagstext:
COMMUNITY är en stor dikt eller kollagetext med flera inblandade genrer, till övervägande delen dock POESI och LYRISK DRAMATIK. Somliga diktdelar är sedan tidigare publicerade i annan form och somliga pjäser har för länge sedan satts upp, och nyligen omarbetats för läsning. Nu har tjugofem års skrivarbete resulterat i en virusmosaik eller kalejdoskopväv. Mycket är självbiografiskt och det mesta har hämtat byggstenar från internetcommunites och chattar.
Några få av avsnitten: ETT RUM PÅ TREDJE VÅNINGEN skrevs ömt för Bo I. Cavefors, och handlar om gemensamma erfarenheter av prostitution. RYCKNINGSHÄNDERNA innehåller porrtitlar som Oscar Guermouche en gång noga samlat till konceptkonstverk om bland annat maskulinitet och begär. RÖSTER SOM FLUGOR RUNT VÅRT FINA HUVUD bygger på näthat mot Yoko Ono och har satts upp av teater mutation på Skånes Konstförening. RECEPT gavs i sin första version ut av förlaget Chateaux och har även presenterats som textljudkomposition. Allt detta är nu omvandlat och infogat i en ny överordnad helhet.
COMMUNITY handlar om uppluckrad samtid, litteraturhistorien, fjärran människor och om den egna familjens sjukdomar och frånfällen. Kända versepos som Abol-Qasem Ferdousis SHAHNAMEH, John Miltons PARADISE LOST och James Merrils THE CHANGING LIGHTS AT SANDOVER adresseras. Datumsatta dagboksanteckningar pressas över versmaterial som har byggts ut sedan 1998. Det handlar om världen och hur den drabbar, kollektivt och enskilt. Poeter och författare som uppmärksammas och bestjäls är till exempel Maurice Maeterlinck, Deborah Gordon, Eugène Marais, Stéphane Mallarmé, Gaspara Stampa och Aischylos. Och diverse namnlösa och ofta grälsjuka människor på dejtingsajter och Facebook, och sjuka röster, covid, alzheimers, ALS, bukspottskörtelcancer, parkinsons. COMMUNITY är mestadels uppdelad i två spalter. Enklast vore att läsa ett sjok vänsterspalter för sig och sedan ett sjok högerspalter för sig. Vilket också är mest givande. Men att simultant ta in texten dubbelspaltigt lönar sig det också – då blir samklanger och komplementära motsägelsefullheter uppenbara och en annan sorts helhet uppstår. COMMUNITY finns även som en tidigare diktbok (en annorlunda) och kommer i framtiden att skrivas om till roman (om något decennium).
LEIF HOLMSTRAND (1972-) är konstnär, musiker och författare. Hen arbetar antistraight med motiv från konst- och litteraturhistorien – och med avfall, skräp och samtida populärkulturella referenser. Holmstrand har gett ut ett fyrtiotal böcker, och COMMUNITY är en ny diktbok med prosaliknande lyriska partier. Senaste utgivna diktsamlingen var INTE VÄRLDEN (Bonniers) och senaste romanen KARTRITARTORNET (Pequod).
”Antologi 1978–2023” av Francisco Muñoz Soler, översättaren Thomas Almqvists ord:
”Elocuencia de silencios” är titeln på spanska, här dikterna gärna är skrivna med ett internationellt perspektiv. Här finns också en protest mot den fragmenterande tiden, rummet och moderniteten. Anslaget kan vara vemodigt, vilket har med en förlorad kärlek att göra. När han skriver om den saknade kärleken, finns en tendens till idealisering av kärleken. Dikterna är både socialt och politiskt medvetna och här finns också en smärta och en sorg, över det förfall som genomsyrar vår egen samtid. Hans dikter blir ett med livet, tidens strömningar och omvärlden, då de blir samhälls- och civilisationskritiska. De kan vara ganska korta, elegant koncentrerade och på samma gång både djupa och mångsidiga.
Han skriver också om främlingskapet i den moderna tillvaron, vilket ger dikterna en intensiv nerv och stark framåtrörelse. Många av dem handlar om livet i Spanien idag och vi får också glimtar från världen utanför. Dikterna har hela tiden en udd mot nationalism, religiös traditionalism och fanatism. Vi får också en bred bild av det sociala skeendet i Spaniens nära förflutna. Med sina dikter vill han medvetandegöra läsaren om ett samhälle plågat av apati, grymhet, intolerans och bristen på humanism. Han fördjupar sig i ämnen som flyktingströmmarnas tragedi, den institutionaliserade terrorn och brotten mot de mänskliga rättigheterna.
När jag intervjuar honom om vad lyriken generellt sett betyder för honom, svarar han att det för honom är ett sätt att leva och vara, ungefär lika självklart som att han andas. De poeter som betytt mest för honom är föga förvånande Generation 27 års poeter i Spanien, landets andra guldålder, med framför allt Federico García Lorca, Miguel Hernández och Luís Cernuda men även Antonio Machado. Även spanska klassiker som Francisco Quevedo, Luís de Góngora, San Juan de La Cruz, Fray Luís de León och Santa Teresa nämns. Av de latinamerikanska framhåller han framför allt César Vallejo men även Pablo Neruda. Även Charles Baudelaire och Rainer Maria Rilke nämns i sammanhanget, innan listan blir för lång.
Välkomna!