Post Workers Theatre (Demitrios Kargotis, Dash Macdonald och Nicholas Mortimer)

Please scroll down for English version

Tre frågor till Post Workers Theatre, residensstipendiater vid IASPIS i Stockholm, november 2023 – februari 2024

Berätta om er själva och er bakgrund! Vilka är ni och vad arbetar ni med?

Post Workers Theatre studerar och uppdaterar historisk arbetarteater och folkliga praktiker för att belysa ojämlikheter på dagens arbetsmarknad och i samhället i stort. Genom kollektivt skrivande, uppträdanden, kostym- och scenproduktion skapar vi möjligheter för arbetare och samhällsgrupper att diskutera, ifrågasätta sina förutsättningar och föreställa sig alternativa verkligheter.

Vad arbetade ni med under er tid på IASPIS i Stockholm? Påverkade sammanhanget och platsen ert konstnärliga arbete och process på något sätt?

Under vår tid på IASPIS ville vi fördjupa vår kunskap och förståelse för arbetarteater och politisk teater i olika kontexter. Med stöd från IASPIS personal ägnade vi tid åt att undersöka arbetarteaterns historia i Sverige och studerade olika teatergrupper och pjäser som behandlade den lokala arbetarklassens erfarenheter och liv. Det var fantastiskt att upptäcka grupper som Fria Proteatern och Nationalteatern genom att leta runt i skivbutiker och lära oss om folkmusikens och den politiska teaterns sammansmältning på 70-talet. Utöver denna bredare research började vi också utveckla en ny folkhorror-föreställning, ’The Birdie Dance Macabre’, som kombinerar dockteater, ljudskapande, kostym och scenografi. Vi reflekterade över Marx monströsa metaforer, snabbmatsindustrin och osäkert arbete och utvecklade research kring ”frankenchicken” som en symbol för vad som händer när makt och pengar omvandlar naturen till en vinstmaskin. Vi spenderade tid i ateljén med att remixa och omarbeta den allegoriska Danse Macabre, ett memento mori som beskriver social utjämning från medeltiden, tillsammans med 1970-talets kycklingdans av The Tweets, ”The Birdie Song”. Under vår tid på IASPIS testade och experimenterade vi med sätt att återskapa dessa tidigare narrativa, deltagande verktyg för att lyfta fram osedda arbetares upplevelser av livsmedelsproduktion och distribution i stor skala.

Vilka är de mest värdefulla erfarenheterna för er från tiden här på residenset som ni tar med er?

Att ha utrymme och tid att utveckla idéer, samla ny research och testa material i den fantastiska studion var ovärderligt för vår pågående praktik. Möjligheten att få feedback från IASPIS och andra konstnärer på residenset gjorde att vi kände oss väldigt stöttade under våra tre månader i Sverige! Att få tillgång till nya nätverk av utövare och forskare var oerhört värdefullt, då IASPIS ordnade ett antal möten och föreslog platser och personer att ta kontakt med. Några av dessa kontakter ledde också till att vi återvände till Stockholm i september 2024 för att delta i det offentliga konst- och performanceevenemanget Stockholm City Blues, kurerat av Sebastian Dahlqvist och Hägerstensåsens Medborgarhus, där vi producerade ett nytt verk, ”The Ballad of Renoviction”, i samarbete med IASPIS-konstnärerna Hillside Projects. Tiden på IASPIS var en fantastisk möjlighet att fokusera på våra idéer och skapa förutsättningar för att experimentera, lära, mötas och dela med ett fantastiskt nätverk av andra konstnärer.

Three Questions for Post Workers Theatre: Former IASPIS Artists-in-Residence

Tell us about yourself and your background! Who are you and what do you work with?

Post Workers Theatre study and update historic workers’ theatre and folk practices to address inequalities in the contemporary labour market and wider society.  Through collective writing, performing, costume and stage production, we set up opportunities for workers and communities to discuss, challenge their conditions and imagine them otherwise.

What did you work on during your time at IASPIS in Stockholm? Did the context and the location influence your artistic work and process in any way?

Whilst at IASPIS we wanted to expand our knowledge and understanding of workers and political theatre in different contexts, and  with support from the IASPIS staff we spent time researching  the history of workers theatre in Sweden, looking at different theatre groups and plays that addressed local working-class experiences and lives.  It was great to discover groups such as Fria Proteatern and Nationalteatern through digging around in record shops, learning about the collision of folk music and political theatre in the 70s. Alongside these broader research opportunities, we also began to develop a new folk horror performance, ‘The Birdie Dance Macabre’, combining puppetry, noise making, costume, and scenography. We spent time reflecting on Marx’s monstrous metaphors, the fast food industry and precarious work and developed research around the ‘frankenchicken’ as a symbol of what happens when power and money combine to turn the natural world into a profit-making machine. We spent time in the studio remixing and retooling the allegorical Danse Macabre; a memento mori describing social levelling from the middle ages, with the1970’s chicken dance craze created by The Tweets “The Birdie Song”. Throughout our time at IASPIS we tested and experimented with ways to re-imagine these past participatory narrative devices to address the lived experience of unseen workers within industrial scale food production and delivery.

Which are the most valuable experiences for you from your time here at the residency, that you take with you?

Having the space and time to work through ideas, gather new research and test performance materials out in fantastic studio was so valuable to our ongoing practice. The ability to receive feedback from IASPIS and other artists on the residency made us feel really supported during our time working and living in Sweden for 3 months! Having access to new networks of practitioners and researchers was incredibly useful with IASPIS hosting and arranging a number of meetings and suggesting places and people to engage with. Some of these connections also resulted in us returning to Stockholm in September 2024 to participate in the public art and performance event Stockholm City Blues, curated by Sebastian Dahlqvist and the Hägerstensåsens Medborgarhus – where we produced a new work “The Ballad of Renoviction” collaborating with fellow IASPIS artists Hillside Projects. The time at IASPIS was a wonderful opportunity to focus on our ideas, creating the conditions to experiment and learn, meet and share with a great network of fellow artists.