Tidigare stipendiater 2015

Bild och form – Britta Marakatt-Labba

Hennes berättelser är monumentala och närgångna på en och samma gång. Broderierna återfinns ofta i offentliga miljöer som universitet och kyrkor, men skapar en unik närhet till betraktaren. Med stor hantverksskicklighet och färgkänsla skapar hon konst om den samiska historien och nutiden, om kolonialism och rovdrift, om ljus och mörker och om naturens och människans sårbarhet.

Dans – Niklas Ek

En scenkonstnär som genom rörelsen gläntar på dörren till människans bråddjup. En karaktärsdansare med fysisk kapacitet kopplad till ett rikt inre liv i ögonblicket. Med en ovanligt lång och rik scenkarriär har han, med fötterna stadigt i jorden, tillgång till både det våldsamma och det ömtåliga. Han är inte en dansare som uppträder utan en människa som dansar.

Film – Ann Petrén

Två Guldbaggar för bästa huvudroll har det redan blivit och en lång rad oförglömliga karaktärer både på teaterscenen och vita duken. Den märkvärdiga skådespelarkonsten – att göra någon annans till sitt eget, att lyfta det utifrån egna erfarenheter och kunskaper, att visa alternativ till det jag redan vet som hon själv uttryckt det, att bli ”bekväm med det obekväma” – hon behärskar sina verktyg till fulländning oavsett format eller genre. Det inte alltid enkla steget mellan det direkta mötet med en teaterpublik i nuet och en närgången kameras tidslöda registrerande tar hon till synes lekande lätt. Med självklar auktoritet och total närvaro förstår och försvarar hon sina rollkaraktärer med ett aldrig svikande engagemang.

Teater – Lars Norén

Utan att väja, med både kompromisslös offervilja och en djup humoristisk grundhållning, formulerar han våra mörkaste möjligheter och våra vackraste tillkortakommanden. Ännu mitt uppe i en livslång forskningsexpedition, in i de gränslandskap som språk och civilisation utgör, har han kommit att bli en av såväl Sveriges som Europas mest spelade och respekterade dramatiker. Hans förmåga att dissekera både människa och text, har tillsammans med en absolut lyhördhet för scenens möjligheter, gett honom stora framgångar som regissör.

Musik – Karin Rehnqvist

Det har sagts att ”Ropet hörs överallt i hennes musik.” Ett rop, ett skrik, en vädjan, en viskning. Ofta rå och osentimental, men med nära tillgång till det innersta i oss. Det ursprungliga och det folkliga transformeras av henne till en oroande, roande och närvarande samtid. Runt om i världen sjungs, spelas, framförs hennes musik – fin och ful i skön förening.