Mykoremediering av relationella ekosystem
Relationsinstitutet har som mål att inom sitt befintliga ekosystem i organisationen designa, introducera och samverka med en ny art.
Kollage Ri, med foton av Eric Ward, Miguel Delmar och Viktor Talashuk.
Relationsinstitutet, som består av tio personer med varierande yrken, beviljades finansiering för sitt projekt Mykoremediering av relationella ekosystem, inom programmet Konstnärlig förnyelse. De har som mål att inom sitt befintliga ekosystem i organisationen designa, introducera och samverka med en ny art som, likt svamp, har konstruerande/dekonstruerande förmågor.
Berätta kort om er bakgrund
Vi är tio personer med olika yrken och intressen, allt från psykolog och hästskötare, till webbutvecklare, forskare och grafisk formgivare, i åldrarna 28–46 år.
Hur fick ni er idé (som ni har beviljats finansiering för)?
Det började med att en person hos oss hade en början till en idé och sedan arbetade vi fram och förfinade den i ansökan. Den personen har velat göra något åt det här hållet i flera år men nu föll bitarna på plats, vi såg det i relation till andra områden vi jobbat med och knöt ihop säcken. Från allra första början kom idén ur en känsla av att inte vara närvarande med andra personer, bo själv isolerad och sedan vara förpassad till att använda mobilen för att vara i kontakt med andra, men då behöva dras med de konsekvenser som det innebär, till exempel massa notiser för annat, reklam i meddelande-appar, en övergripande teknikstress. Så, det kom ur ett slags problem.
Är det något särskilt ni vill förändra eller belysa med ert projekt?
Vi vill lägga fokus på konstruktiva livskraftiga projekt som gör skillnad för hur vi ser på relationer. Vårt projekt går ut på att skapa en art som kan existera med och inom vår organisation. Hur den ska fungera är en del av projektet att ta reda på. Vi vill konkret förändra hur organisationen känns och hur det kan gå till att nära det ekosystemet. Samtidigt vill vi utveckla hur relationer kan fungera i och med digitalisering, normförändringar med mera.
Vad är era förväntningar på projektet?
Förvänta sig är en sak, däremot hoppas vi att vi hittar ett sätt att stärka vår organisation och att andra kan använda den metoden och att den metoden kan leva vidare och fortsätta göra mer till mer.
Vad är er drivkraft in i projektet?
Eftersom vi är flera så har vi olika drivkrafter med oss in i projektet. Gemensamt är en slags törst efter förändring, jobba tillsammans, utforskning och ha kul. Glädjen som finns i oseriositet är något vi tagit fasta på och grävt mer i under det här projektet.
Vad är era roller i projektet? Vilka fler är delaktiga i projektet, om några?
Vi har delat upp oss, hälften av de tio jobbar mer på veckobasis, en slags projektgrupp, hälften agerar referensgrupp och är med mer sällan. Fördelningen har baserats på vad folk har för andra åtaganden, vad de är sugna på och vad vi har tänkt att projektet behöver för typ av kompetens.
I vilken fas är projektet just nu?
Vi är på väg att lämna en stor researchfas nu och dyka in i byggandets okända vatten.
Har ni fått någon särskild insikt eller händelse ni vill berätta om för våra följare, något kul eller speciellt som hänt längs vägen eller något ni lärt er?
Vi hade tittat snett på uppkopplade armband för ‘par’ väldigt länge och teoretiskt snackat mycket om varför det är så dåligt. Alltså, det är såna där två personer har varsitt på sig och så när den ena trycker på sitt så vibrerar det en viss sekvens (lite som morsekod) på den andras armband, oavsett var den personen är någonstans. Sedan var det någon som föreslog att vi borde testa själva, sluta snacka och uppleva istället. Sagt och gjort! Vi införskaffade två och ingen i projektgruppen ville först (över min döda kropp!) men sen när vi kom igång så var det faktiskt ganska fnissigt och kul. Vi har nu mycket mer på fötterna i vad vi tycker och har tagit med oss konkreta insikter vidare in i projektet.
Vad inspirerar er till att tänka och skapa nytt?
Grundläggande i att tänka och skapa nytt tänker vi är att en saknar lösning på något/har ett problem/ser en utvecklingspotential någonstans. Det tillsammans med att stöta och blöta tillsammans med olika personer är inspirerande och ger nya infallsvinklar. Lekfullhet kan också vara med och tända gnistan och göra att en ser mönster och potential, som att ha garden nere.
Vad är era bästa råd för att boosta kreativiteten och att våga tro på sin idé?
Det finns inget enkelt svar på en injektion av kreativitet. Vi skulle vilja påpeka att en viktigare del i ‘kreativt’ arbete är att arbeta, lägga in timmar. Det behövs också rejäla pauser för återhämtning, det är ofta då något faller på plats. Med det sagt så försöker vi ganska regelbundet tänka i andra oväntade banor, genom att prata med varandra och lämna rum för att även ta upp privata erfarenheter i såna situationer. Inom arbetsgruppen jobbar vi med att uppmärksamma lättsamma saker som får oss att skratta. Det är ofta det oväntade eller överraskning/ett visst mått av slump som är roligt. Det är också genom att prata med varandra och dela eventuell oro som gör att vi vågat tro på idéer. Trygghet är också viktigt för kreativitet, ekonomisk trygghet, social trygghet i att kunna kritisera men också att våga säga nya idéer och veta att du blir lyssnad på.
