Nattvandrande scenkonst

Verket skapades av ett team av konstnärer, boende, brottsoffer, mödrar som förlorat sina barn i skjutningar, nattvandrare och ungdomar. Projektet undersökte former och arbetssätt för hur scenkonst kan vara meningsbärande och verkligheten kulissen utanför kontexten konst, teater, skådespelare och skapare, publik och marknadsföring. En röd tråd kom att bli ”att synliggöra det osynliga” – barnen som inte blir sedda, och framtidens osynliga möjligheter.

Delar av konceptet har genomförts i andra bostadsområden, med ett nytt team. Framför allt har projektet haft stor inverkan på det community art arbete som växer fram på Meeting Plays. Genom projektet har projektägaren fått unika, viktiga kunskaper och erfarenheter som utvecklats i flera riktningar.

Förste bedömaren

Nattvandring med hörlurar är inte ett helt vanligt sätt att presentera ett verk på även om det finns en ny trend för just denna form. Innehållet är i sig inte ovanligt men genom att breven läses av röster och lyssnas på av deltagarna uppstår en möjlighet för ett tema att tas emot på ett nytt sätt.

Det är intressant att använda sig av olika metoder som enskilt  är vanliga i framställandet av scenkonst men i själva utförandet blandar sig ovanligt med innehållet. Processen och metod som används skiljer sig inte nämnvärt från andra scenkonstverk som utgår från dokumentära berättelser, dvs. insamlingen av breven.

Samverkan i projektet sker inte utanför närliggande konst och kulturområden, men i ansökan kan man utläsa att det finns god analys och även kunskap kring frågorna som ställs till grund för form och berättelse.

Andre bedömaren

Att visa ett scenkonstverk, dokumentärt i detta fall, nattetid utan förväntad publik uppfattar jag som ett sätt att ändra karaktären på ett utvalt ställe. Genom att deltagarna tar plats i miljön och utmanar de som nu gör det, stärker de förhoppningsvis en fredligare tillvaro under annars oroliga timmar. Det uppfattar jag som ett nytt sätt att presentera innehåll på. Därmed är metoderna också annorlunda utifrån just dessa nattliga besök.

Kombinationen av att arbeta nära vakter och andra som nattvandrar, blir ovanligt i detta fall just pga att ingen vanlig publik förväntas utan snarare utgör denna skara samarbetspartners en motkraft till rådande omständigheter. Något som kan lugna ner eller göra det obekvämt för de som har onda uppsåt. Själva scenkonsten skulle kunna hämta många idéer utifrån en sådan erfarenhet och kanske t.o.m hitta en ny ingång till gestaltning. Vad händer om ingen ser dig gestalta.

Det saknas ett längre tänk runt förväntade upplevelser av att faktiskt störa t.ex. kriminella som verkar i samma miljö, eller tankar om varför vakter och andra yrkesgrupper skulle hinna medverka i detta istället för att göra ”Sitt jobb” för övrigt. Likaså verkar idén om hörlurar försvåra en transparens för de som ändå borde höra dessa berättelser utöver deltagarna, t.ex. nattvandrare eller människor som helt enkelt jobbar eller andra som inte kan sova. Det skulle behövas en vidareutveckling i ansökan om just denna del.

Det skulle också vara bra att veta hur det är tänkt att få föräldrar att skriva brev till sina barn och vilja överlämna dessa till denna grupp. Kanske finns redan exempel på brev? Det är lite otydligt inledningsvis i projektbeskrivningen. För övrigt är idén med breven en, om det lyckas, stark grund för lokal förankring på varje plats och därmed grund för gestaltning och betydelse för det rituella gruppen vill uppnå.